Hot Rods - Prestanda bilar för individualisten.
Hot Rod-kulturen uppstod i USA åren efter andra världskrigets slut och har blivit en lika viktig ingrediens för motorhobbyn som rock´n´roll samtidigt blev för musiken. Amerikanska soldater hade inspirerats av små, lätta och snabba sportbilar i Europa. Dessa bilar erbjöd goda prestanda och mycket körglädje, och väl hemma i USA började hemvändande krigsveteraner att modifiera gamla bilar för att efterlikna dessa egenskaper. Efter krigsuppehållet fanns det mer tid än pengar, ett högt tekniskt kunnande och en hunger på att formge för att skilja sig från mängden. Gammalt skrot byggdes därför om till fartvidunder för tävlingar på både vägar och bana.
Dyrt och exklusivt.
Allt fler bilar har på senare år byggts av proffsbyggare där de dyraste byggena har kostat över en miljon dollar. Redan tidigt annamades hobbyn i Sverige och vi hade flertalet små hotrodbyggare under 50 och 60-talen. Många av de finaste byggena har byggts av svenskar, både hos de amerikanska firmorna men också i Sverige. Leif Tufvesson är nutida exempel på en svensk Hotrodbyggare med kvalitetskänsla och proffessionell bakrund som konstruktionschef hos Koenigsegg. Hans bilar hör till den exklusivaste skaran. Andra kända personer och företag är Boyd Coddington - Hot Rods by Boyd, Roy Brizio, Chip Foose mfl.
Inspirerade Detroit.
Hot Rod är alltså ursprungligen en benämning på en ombyggd amerikansk öppen bil tillverkad innan år 1949. Man ville helst använda sig av stor motor och det starkaste motoralternativet var Fords V8. Samtidigt ville man ha en lätt kaross. Kombinationen stod att finna hos den tak och sidorutslösa Ford 32 Roadster, vilken därför blev den mest eftertraktade modellen att bygga om. Begreppet Hot Rod har med åren blivit mer nyanserat och innefattar även täckta vagnar. Fords öppna roadstermodell byggdes nämligen bara i 8033 exemplar och blev allt svårare att finna. Därför började man även använda sig av andra täckta karosser samt T-Fordar vilka det fanns gott om. Det var Hot Rod-trenden som inspirerade biltillverkarna i Detroit att börja utveckla och sälja muskelbilar.
Onödiga delar ger onödig vikt
För att erhålla bättre prestanda genom reducerad vikt demonterades karossdelar som ansågs "onödiga", exempelvis skärmarna och motorhuven. Hjulupphängningen modifierades, modernare bromsar monterades och motorerna trimmades. Förutom att köra på gatan i så kallade Street Races tävlade ägarna även med sina ombyggda bilar i så kallade Dirt Track Races - informella tävlingar på ovala jordbanor ute på landsbygden.
Street Rods - en modernare variant.
Under 1970-talet började replikakarosser tillverkade i glasfiber att dyka upp på marknaden. En del bilar började nu även byggas så att de blev bekvämare, tidigare otänkbara tunga komponenter som luftkonditionering och elektriskt justerbara säten började monteras i bilarna. För dessa bilar myntades begreppet Street Rod.
Hi-tech eran
Under 1990-talet dök en ny inriktning inom Hot rod upp. Stilen kom att kallas för Hi-tech, då moderna komponenter som direktinsprutade motorer och ABS-bromsar monterades på dessa byggen. Bilarna försågs med dyra specialtillverkade komponenter i aluminium och rostfritt stål. Samtidigt började de första bilarna presenteras som var specialbyggda från början till slut, många gånger med avancerad design, aluminiumkarosser, och motor & chassie som var både modernt och gav raceprestanda.
Rat Rod och tillbaka till ursprunget
. Från att ha varit en billig hobby har Hot Rod blivit en mycket dyr sysselsättning. Kostnaderna för ett fint bygge med de "rätta detaljerna", det vill säga med de detaljer bilar byggda på 1950-talet hade, är mycket höga. Allt fler bilar byggs av proffsbyggare. Som en motreaktion har bilar som inspirerats av den ursprungliga formen av Hot Rod på 1940-talet kommit att bli allt populärare. Denna form av Hot Rod fokuserar inte på toppfinish utan är mer på att vara billiga att bygga, roliga att köra och benämns i allmänhet som rat rods.
