Lamborghini Diablo

Publicerad: 2012-03-03 19:11

View large

1990 - 2001



Antal registrerade Diablo i Sverige, Jan 2008: ca 33 st.


Djävulen



Lamborghini började utveckla Diablon redan 1985 som en efterföljare till Lamborghini Countach. Den produktionsfärdiga bilen stod klar 1990, men började dock inte säljas förrän den 21 januari 1991 och då till ett pris av 240 000 dollar.



Motorn var en 5.7 liters, 48 ventilers V12 med dubbla överliggande kamaxlar och insprutning, vilket gav hiskeliga 492 hk och 427 foot-pounds vridmoment. Endast lågserievagnar med turboöverladdning typ Ferraris F40 kunde matcha Diablon med sina 485 hkr. Den accelererade 0 - 100 km/h på strax över fyra sekunder och toppfarten var 325 km/h. I likhet med Countachen, hade diablon till en början bakhjulsdrift och mittmonterad motor för att ge bättre viktfördelning



Fast priset låg på över 200 000 dollar, var det en sparsamt utrustad bil. En vanlig enkel bilradio satt monterad, fönsterhissar saknades, stolarna saknade uppvärmning och det fanns inga ABS-bromsar. Allt för att hålla vikten nere och förbättra fartresurserna. Ett extremt exempel på detta är ett skräddarsytt och anpassat säte utan rälschassie. Ägaren fick alltså ge sina mått så att man kunde anpassa sätet. Tillbehör fanns dock: en bakvinge och en exklusiv Brequetklocka, som kostade 10.500 US dollar!.


Diablo VT och Diablo VT Roadster



Efter tre år med endast smärre ändringar på diablon ansåg Lamborghini 1993 att ytterligare en mer specialiserad modell skulle kunna attrahera fler kunder - Diablo VT (Ver. 1) som tillverkades 1993-1998. Man tog en Diablo, lade till fyrhjulsdrift och ett kraftfördelningspaket, ändrade sedan däckdimensionerna för att passa bättre med den nya drivningen, bromsarna byttes till Brembo och man installerade en ny datorkontrollerad fjädring med Koni-stötdämpare. Man kunde nu välja mellan auto eller fyra olika varianter av fjädringen inifrån bilen. Dock så saknades fortfarande ABS-bromsar.



Lamborghini hade presenterat en öppen konceptverison av VT:n på 1992 års Genèves bilutställning tillsammans med coupén vid debuten, men det dröjde ytterligare tre år innan den började produceras som Diablo VT Roadster (Ver. 1) åren 1995-1998. Förutom det löstagbara Targaliknande kolfibertaket var den i stort sett identisk med coupémodellen, frånsett några små detaljer, speciellt baklysena som fanns i två olika varianter.


Diablo SE 30, 1993



I samband med Lamborghinis 30-årsjubileum 1993 såldes en en lättad, sportvariant av Diablon kallad SE 30. Denna variant var snålt utrustad för att spara vikt, bl.a. medföljde ingen radio, luftkonditionering, ljudisolering och sätena var gjorda i kolfiber, vilket minskade tjänsteviken med 125 kilo. Lamborghin valde att utrusta denna bil utan VT:s avancerade elektroniska fjädring, istället fick ett avancerat justeringssystem kontrollerat via ett invändig reglage som extremt snabbt kunde justera hårdheten i bilens framfjädring och bakändens stabiliseringsstag. Bromsskivorna förstorades på samtliga fyra hjul för bättre bromsverkan, dock valde Lamborghini som tidigare att avstå från att använda ABS-bromsar.


Nya versioner av Diablo VT och Diablo VT Roadster



Den andra versionen av VT coupé och roadster 1999 var mestadels en ansiktslyftning. Bilarna hade nu SV:ns framlyktor, nya hjul och en nydesignad instrumentbräda. På den mekaniska sidan var större bromsar, den länge efterlängtade ABS:en och ett nytt variabelt ventilsystem på 5.7-liters V12:an de enda uppdateringarna. Effekten ökade till 530 hp, vilket kapade 0-100 km/h till under 4 sekunder. Trots den finansiella satsningen på de nya uppdateringarna togs båda modellerna ur produktion efter endast ett år.


Övriga Diablo versioner:



Diablo SV (Ver. 1), 1995-1998

Diablo SV (Ver. 2), 1999

Diablo GT, 1999

Diablo VT 6.0, 2000

Diablo Millenium Roadster, 2000

Diablo VT 6.0 Special Edition, 2001

Lamborghini

Märken